*31/8*
♥ en liten hemlighet..
Denna saknaden jag har för dig är enorm. Var gång jag tänker på minnen gör det ont. Jag har aldrig saknat någon så mycket som dig & det är de som stör mig. Jag kan inte gå vidare, för du är för stor i mitt hjärta. Jag älskar dig..jag gör de & jag kommer nog alltid att göra de. För mig var det något speciellt som vi hade (förutom i slutet). Jag känner mig tom när jag ser plater du och jag varit och snackat. Känner mig övergiven. Jag vet att det är fel och jag får verkligen inte sakna eller älska dig, men vad ska man göra? Du kommer aldrig kunna förstå hur mycket detta sårade mig. & varför?! Varför gjorde som jag gjorde? Alla gör misstag, jag vet, men detta är för mycket. Jag ångrar allt "nästan"..
Men jag ska vara stark och jag vet om att jag kommer klara detta. Därför börjar jag om redan nu.. Visst kommer det tårar för dig, men det ska ändras. Jag ska inte slösa mer tanke på dig.. Undra hur det kommer gå till, fast jag ska klara detta.
Man är inte tuff om man inte visar känslor,
man är tuff om man står för vad man tycker och vad man inte tycker.
Därför visar jag er att jag inte alltid tänker possitivt.
Jag försöker verkligen, men ibland har man helt inte ork.
& jag ska inte vara den lilla fega som inte vågar visa att jag verkligen blev sårad för detta..
Allt som har hänt, allt han har gjort, allt jag har gjort.
Ska jag vara ärlig? Så känner jag ingen mening med livet mer.
Fast jag vet att jag har så mycket mer att leva för.
Jag har precis börjat mitt liv & alla har sina svåra stunder.
Varför jag har den nu är för att jag ska lära mig, lära mig av misstag
som både jag och han gjorde.
En liten del av mig är ganska tacksam för allt, dels att jag lär mig av hans misstag
& dels att han gjorde så jag mognade till och han visa mig vad kärlek var.
Så varför egentligen deppa för något som har gjort mig glad?
Jag var ju verkligen lycklig och jag är lycklig att få vara en av alla människor i hela världen,
som har fått uppleva detta med någon speciell person som han.
Denna saknaden jag har för dig är enorm. Var gång jag tänker på minnen gör det ont. Jag har aldrig saknat någon så mycket som dig & det är de som stör mig. Jag kan inte gå vidare, för du är för stor i mitt hjärta. Jag älskar dig..jag gör de & jag kommer nog alltid att göra de. För mig var det något speciellt som vi hade (förutom i slutet). Jag känner mig tom när jag ser plater du och jag varit och snackat. Känner mig övergiven. Jag vet att det är fel och jag får verkligen inte sakna eller älska dig, men vad ska man göra? Du kommer aldrig kunna förstå hur mycket detta sårade mig. & varför?! Varför gjorde som jag gjorde? Alla gör misstag, jag vet, men detta är för mycket. Jag ångrar allt "nästan"..
Men jag ska vara stark och jag vet om att jag kommer klara detta. Därför börjar jag om redan nu.. Visst kommer det tårar för dig, men det ska ändras. Jag ska inte slösa mer tanke på dig.. Undra hur det kommer gå till, fast jag ska klara detta.
Man är inte tuff om man inte visar känslor,
man är tuff om man står för vad man tycker och vad man inte tycker.
Därför visar jag er att jag inte alltid tänker possitivt.
Jag försöker verkligen, men ibland har man helt inte ork.
& jag ska inte vara den lilla fega som inte vågar visa att jag verkligen blev sårad för detta..
Allt som har hänt, allt han har gjort, allt jag har gjort.
Ska jag vara ärlig? Så känner jag ingen mening med livet mer.
Fast jag vet att jag har så mycket mer att leva för.
Jag har precis börjat mitt liv & alla har sina svåra stunder.
Varför jag har den nu är för att jag ska lära mig, lära mig av misstag
som både jag och han gjorde.
En liten del av mig är ganska tacksam för allt, dels att jag lär mig av hans misstag
& dels att han gjorde så jag mognade till och han visa mig vad kärlek var.
Så varför egentligen deppa för något som har gjort mig glad?
Jag var ju verkligen lycklig och jag är lycklig att få vara en av alla människor i hela världen,
som har fått uppleva detta med någon speciell person som han.
Linn skriver:jag vet att du är stark och kommer klara det.
jag älskar dig mest.
