blä blö ble
F-A-N vad jag är trött! Vill bara lägga mig nu och vakna normalt klockan halv 7 imorgon.. Men om jag somnar nu kommer mamma väcka mig när vi ska äta. Sen kommer jag inte kunna somna -.-
tänk när vi gjorde allt tillsammans sådär, när vi skratta åt inget? Det kommer tillbaka.. jag vet det. Men det är som om en skugga igenom mig aldrig vill sväva bort från mig. Du måste förstå att detta har tagit på mig hårt & att det inte läker bara för du säger att du älskar mig. För stunden är det ljust men om man ser framåt som jag har lovat mig själv sen jag var liten barnrumpa.. Så ser det ganska mörkt ut för 'oss'.
Jag vet inte om jag vill skratta eller gråta åt det jag är nu :S
men känner att jag inte är mig själv än riktigt efter det som hände..
men känner att jag inte är mig själv än riktigt efter det som hände..
